BestofB

Det kanske är dags att skriva lite här problemet är bara att jag inte vet vad jag ska skriva. Jag har börjat skriva flera gånger men alltid tagit bort och börjat om.

Jag känner mig lite nere just nu och jag vet inte varför. Allt borde vara bra nu när det är sommarlov men det är som om jag får för mycket tid över till att tänka. Så fort min hjärna börjar tänka så är det som om den inte kan sluta och jag bara ältar all skit om och om igen. Skiten som jag kunnat trycka bort med hjälp av skolan tidigare kommer igen och nu kommer den mycket starkare.
Tårarna rinner hela tiden, de borde ta slut snart.

Okej nu ska jag sluta deppa ihop och gå och lägga mig. Jag har nämligen tänkt att somna utan tårar ikväll, vi får se hur det går.

Igår fyllde min älsklings Zara 17 år :) Vi tog med henne på grönan och det blev en mycket lyckad dag. Tack alla älsklingar för en superdag och ni andra så klart också. Nej jag bara skoja alla som var med är älsklingar.

Nu har jag bråttom till bussen, puss på er!

Idag blir det nog täby centrum med little sis, hon ska köpa kläder till skolavslutningen jag tror jag ska tvinga henne att köpa en klänning. Eller var säger du Andrea? ;) Själv ska jag köpa lite grejer till en person som fyller år på måndag, denna person heter Zara och jag kände att jag ville göra henne lite nyfiken genom att skriva att jag ska köpa något till henne.

Ikväll ska jag sitta barnvakt till mina kusiner, ska bli mysigt eftersom jag inte har träffat dem på ett tag. Men snälla underhåll mig med sms och samtal!

Bloggar sen!

<3

Igår var en ganska trevlig dag trots att den var sjuk seg. Det gjorde ju inte så mycket efter som jag hade sällskap med en av de bästa i världen, Joel.(Joel, läs hela meningen... EN av de bästa. Det betyder att det finns flera som är bäst ^^) Eller man kanske ska säga att jag tvingade honom att hålla mig sällskap och eftersom han är så snäll så gjorde han det utan att protestera eller det kanske är för att han är rädd för mig. Båda alternativen är rimliga.
Joel shoppade och sen åt vi lunch på Sandy's och jag uppdaterade honom på läget i JUEK ;)

Efter ett tag av väntan för mig och Joel kom ytterligare en av de bästa i världen nämligen Linnea. Vi lyckades missa det tåg vi skulle ta och bestämde oss för att kolla när tibbles studenter sprang ut. Jag passade på att gråta lite så som jag alltid gör, vet inte riktigt varför jag är bara så emotionell. Sen lyckades vi i alla fall hoppa på ett tåg till vallentuna som var min och Linneas slutdestination, Joel dumpade vi på vägen.
I vallentuna träffade vi Bella och gick till solariet för att bli bruuuuuuuuna.
Lite färg fick vi faktiskt och sen bar det av till Brottby, det känns som jag ofta hänger i brottby nuförtiden haha.
Jag som är lite efter fick se Sex and the city filmen som var riktigt bra faktiskt.

Idag har jag pluggat som tusan och nu har jag lämnat in allt som ska lämnas in. Nu är det i princip sommarlov för min del.
Jag och min syster har nu köpt The Sims 3 och jag har precis installerat det så nu är det dags att spela.

Puss på er!

Jag har samlat massa skit på hög, både psykiskt och fysiskt. Jag måste rensa men så fort jag försöker så känns det bara som det blir värre. Kanske inte värre men det känns inte som det blir bättre heller, det är liksom ingen idé känns det som. Allt är lika skit i alla fall. Jag känner mig som ett höstlöv som gör allt för att hålla sig fast vid sitt träd men som tvingas inse att det inte kommer hålla länge till. Jag väntar på att jag ska tappa det svaga greppet jag har om kontrollen för att sen falla ner i det okontrollerade och likt ett höstlöv kunna bli nedsmutsad och trampad på. Vad gör man när man håller på att förlora kontrollen över sitt liv på grund av att man är den man är? Jag vet att man inte kan göra något åt den man är men jag skulle behöva ändra rätt mycket på mig själv.

Det är så mycket jag måste göra och jag vet att det är mitt eget fel, det är inte medlidande jag vill ha. Jag är expert på att sätta mig själv i sådana här situtioner som jag sen knappt kan ta mig ur. Det är liksom som att vara under vatten och kunna se ytan men inte kunna ta sig upp utan att man snarare sjunker djupare. Det lilla ljus man ser ovanför ytan är det man kämpar sig mot men inte kan nå.

Kent spelas på högsta volym och texterna riktigt hugger i hjärtat.
Jag är så trött, vill bara sova. Jag skulle vilja sova bort resten av mitt liv.